Händerna över huvudet och hjärtat utanför kroppen, det går inte att ta på men ändå finns det där. I början av veckan fick vi säga adjö till en själ som borde varit kvar, en själ som hade tagit sig in i våra tankar och hjärtan som om han vore vår egen, en själ jag saknar fastän han aldrig var min. Detta är det svåra med mitt jobb, jag är en stor del av många hundars liv, jag är en del av deras vardag och jag blir en extramatte åt dem alla, jag ser dom som mina egna godingar precis som deras ägare gör, vi får samtal om bortgångar och det blir en sorg för oss också men när det händer här, under vårat ansvar, det går inte att hantera, men han somnade in på natten så han gick sin väg i sömnen vilket är en tröst, kände hans närvaro vid ett tillfälle, han sprang omkring så han har det bra där han är, sov gott prinsen!
0 kommentar(er)
