Annasfina

ungefär
någonstans mellan etthundra och tvåhundra insåg jag att saker och ting tar sin tid, saker får ta tid, saker måste inte ske nu på direkten, saker kan komma till en senare, sedan.
Tror dock att det kan vara något att njuta av de man har framför fötterna, utan alla dessa saker som inte sker just nu, för man är ju någon utan sakerna som lurar bakom hörnen, man kan inte alltid gå och vänta och längta, man måste jobba lite i mittenbiten, det händer en del mellan före och efter.

nattliga tankar.