Annasfina

I mina lungor..
..finnes luft! 
 
Haft en helt otrolig dag, friluftsliv till tusen, pyromanen i mig är mättad. 
Jag och Ingelis har spenderat hela eftermiddagen med att elda upp gamla träbänkar och annat träigt som behövde askas ner och försvinna ut i luften, som vi andas. Hälsosamt. 
 
Friden och lugnet var något jag verkligen behövde då allt kändes tungt i morse. Nu är det helg och den hoppas jag på, att den skall tillbringas med att komma ikapp saker så att jag inte känner stressen lura där inne, det är dags att ta tag i saker nu, sluta skjuta på saker tills senare! Hoppas såklart på att något oväntat och roligt händer också! (vet iallafall att mina finaste små kusinbarn kommer imorgon, mys till tusen)
 
 
 
 
 
 
mot oktober
Man går så lätt in i sina vanor och tänker inte på själva handlingen i sig, man gör det för att man brukar, helt plötsligt så inser man att man går på en stig i skogen fastän man nyss varit på en grusväg. Det kan kännas läskigt, som om man inte har kontroll, inte är sig själv längre, att någon annan styr.
Jobbar med att vara mer medveten i min vardag, mer medveten i mina val jag gör, så att jag väljer vägen och inte bara hänger med. (mindfulness) 
 
 
 
 
 
från taket till jesus och ner igen.
Får man tycka att frosten är varm, fastän den är så hård och kall?

Allt grundas i en rädsla av att jorden skall ta ett sista andetag, en tyst sekund känns som minuter och ett andetag är brutet.

frosten visar att hård och kall är vackert, de kan lysa en gnista även i dödens kista.